"Varför är du aldrig på skolan" 

"Oj lever du? Inte sätt dig här på ett tag" 

Konstiga blickar så fort man väl visar sig i skolan. 

Om jag fick göra precis som jag ville, skulle jag vilja plugga hemma. Då skulle jag ju iallafall alltid vara på plats & faktiskt göra något. 

Vi började ju sista året för några veckor sedan. 

Började skolan lyckligare än någonsin, dock slog stressen mig hårdare än någonsin. 

Magsåren PANG tillbaka. Humöret är upp & ner. Tackar Anton som alltid finns. 

Saker händer. Tror folk seriöst jag är i skolan bara för att jag "inte pallar" gå dit? Ja det tror dom.

Första två veckorna i skolan fick jag bara beröm. Sen kom skiten tillbaka. 

Missar pga dåligt mående i kroppen osv. 

Alltid lika perfekt, eller hur? 

Vill avsluta allt nu. Bara tack & hej. Få ett papper i handen på att det är slut. Sen göra precis vad fan jag vill. Flytta & bara vara lycklig. Visst blir man jävligt sugen? 

Jag försöker kämpa med skolan. Är tyvärr så jävla less. Inte less på skolan, men på NTI & det programmet jag valde. Helt jävla fel. Känns som livets största misstag. Ärligt? Hatar det programmet. 

Jävla skit vad jobbigt det ska vara.