DET ÄR INGET PARADIS, LÅNGT IFRÅN
Vaknade upp i solsken imorse. Med en ännu varmare kropp bredvid mig.
Bara att kliva upp för att fixa sig efter en sovmorgon. Började alltså 12 idag!
Klev upp, satte upp håret i en boll, som vanligt, sminkade mig utan eyeliner & vandrade mot bussen med jordens bästa Herr Linnros i hörlurarna. Herrn som släppte sitt nya album idag. Vilket som även fick mig att panika över att det snart är Juni, fan sommar på riktigt.
Paniken över vad fan man kommer göra i sommar, utan pengar men världens största drömmar om de finaste festivalerna i sommar.
Ikväll ska jag iväg till Nöjeshallen med Julia och afrikagruppen, inte en aning om vad vi ska göra där. Och jag vägrar göra nå gokart, de ska stå klart!
Igår roade jag mig med att laga mat till en hungrig grabb, samt städa balkongen hemma. Idag åkte mamma iväg och köpte blommor, så snart är våran sommarbalkong klar!

Ni vet när man mår sådär bra så man faktiskt blir rädd? Man blir rädd för sig själv, och anar konstant att allt kommer gå åt helvete snart. För såhär bra kan inget gå. Sån här tur har jag inte. Så känns det, aningen livrädd.