Åhh är så jävla trött på känslor. Det går inte att ändra vad man känner helt enkelt. För jag behöver någon, som orkar med mig.
Men den någon skulle ju vara han.
Jag är så trött på mig själv och mitt jävla kontrollbehov.
Varför kan inte allt bara funka. Varför måste jag antingen hålla allt tillbaka eller släppa helt.
Kan jag inte bara få vara lagom? Orkar inget alls.
Jag klarar liksom inte av allt samtidigt. Jag är störd, det är bara så. Jag vill inte, men alla har väl något